Vilken dag jag har haft i Bellvik. Träffade lilleman och jag blev så glad över att få se honom så att tårarna nästan kom. Eftersom det gått ett par månader sen vi sist sågs så var jag rädd att han inte skulle känna igen mig men det första han gjorde var att springa ner för trappen och emot mig, men två meter framför så ställde han sig blixt stilla och tog händerna framför ögonen. GULLUNGE!
Efter 15 minuter så var det som vanligt och jag blev så glad. Vi har busat med höns, och tittat och kelat med de små liven (lammen) vilka sötnosar, jag vill ju bara stoppa ner dom i väskan och ta hem dem till göteborg!